Alla hundar kan följa ett doftspår och gör det varje dag. När hundar är ute och går i skog, mark och på ängar nosar de efter andra hundars dofter och efter dofter av vilda djur.
Och inte minst nosar de efter mat, hundgodis och andra läckerheter. Hundar har ett otroligt bra luktsinne. Därför finns det också hundar som kan använda sin nos för att hitta narkotika, mögel i hus och skadat vilt. Det finns till och med epilepsihundar som är utbildade i att varna sin ägare om denne får ett epilepsianfall – och hundar som med hjälp av luktsinnet kan nosa reda på döda människor på land och i vatten. Kort sagt lever hundar i en värld av dofter och har en särskild förmåga att kunna skilja olika dofter från varandra. Att förbjuda sin hund att nosa/följa ett doftspår är samma sak som att förbjuda en människa att se och förnimma synintryck. Det finns många olika typer av spår som du kan lära din hund. Det viktigaste är dock att ni tränar spår i en eller annan form eftersom det är ett av de bästa sätten som du och din hund kan vara tillsammans på.

Hur ska man lägga spåren?
Ställ dig på en fläck där du kan ta ut ett par riktpunkter och markerar spårets början på något sätt. Riktpunkterna ska ligga omkring 100 meter bort och med mellan 15 till 50 meters mellanrum, beroende vad man använder som sådana. (Riktpunkterna kan vara vad som helst, en stolpe som står exakt i linje mot en stor sten, ett träd som står exakt i linje med en husgavellinje ex, med tiden blir man expert på att ta ut lämpliga riktpunkter).

Lägg helst de första spåren vindstilla dagar, om det fläktar lite lägg spåren i medvind, undvik sidvindar och motvindar. Gå ut spåret, sådär en 25-75 meter långt beroende på hur gammal hunden är. Lägg ut två apporter i slutet, med 5-7 meters mellanrum. Om hunden tar den första apporten avslutar du där, om den missar denna tar den förhoppningsvis den andra och får sin slutbelöning där istället.
I början spåra i ett två meter långt koppel tills hunden vet vad spåret handlar om.

Tjata inte på hunden:
För att hunden ska tycka att det är roligt att spåra ska man akta sig för att tjata på den under inlärningen. Låt hunden ta upp spår alldeles spontant och följ bara med den så länge den går i spåret. Inget kommando alls förrän den har fullt klart för sig vad det handlar om och då smyger man fram det, säger "spår" just när hunden tar upp spåret.

Alltså går man istället bara fram mot spåret och om hunden tar upp det direkt, som många hundar gör, följer man bara med. Om den inte gör det stannar man och väntar och ser om den inte tar upp det efter en stund. De flesta brukar göra det förr eller senare. Man är helt tyst, man säger ingenting och om det är en valp eller en mycket ung hund, som inte alls är intresserad av spåret, går man bara därifrån efter ett tag, utan att säga något. Då vet valpen inte att den just har misslyckats med något och därmed har den inte lärt sig något negativt.