Parvovirus har givit sjukdom hos hundar i Sverige sedan 1980. Parvovirus är ett av de minsta virus man känner till. Det är stabilt i närvaro av många ämnen som förstör de flesta andra sjukdomsalstrande virus. Om parvovirus en gång fått fäste i omgivningen, t ex i en kennel, är det mycket svårt att bli av med. En infekterad hund utsöndrar virus med avföringen och smittar på så sätt andra hundar.

Virusspridningen sker under en kort tid då den smittade hunden ännu inte visar tydliga symptom på sin sjukdom. Inkubationstiden är 3-14 dagar vid smitta mellan hundar. De första symptomen visar sig främst som kräkningar och diarré. Det kan ge hunden en allvarlig vätskeförlust. Valpar som smittas tidigt, kan drabbas av hjärtmuskelskador. Dödligheten varierar, men är vanligare hos valpar.

Smittorisk:

Sjukdom orsakad av infektion med parvovirus kan drabba hundar oavsett ålder. Unga valpar är mest känsliga. Djur kan fungera som "friska bärare" av virus. Parvovirus är mycket eller extremt smittsamt och utsöndras i stora mängder med diarré och kräkningar, virus kan också utsöndras någon eller några dagar före djuret får tydliga symptom. En människa kan gå genom en kennel - där parvovirus finns - få smitta på sina skor och kläder, och kan på detta sätt bära virussmittan med sig till en annan miljö med mottagliga hundar.

Revaccination årligen eller vartannat år mot parvovirusinfektion är en god regel.
Hundens parvovirus kan inte smitta människor.

Källa: Faktabroschyr VACCINERA NU? från INTERVET
www.intervet.com