I hundens ansikte finns många signalmöjligheter med munnen, öronen, huvudhållning och ögonen. En hund kan uttrycka nästa allt med blicken, från det mest hatfyllda hot till den mest ångestladdade underkastelse. Hundar utmanar - hotar med en förlängd ögonkontakt, de stirrar då bara lite extra länge på en annan hund eller människa. Samma sak händer när en människa stirrar på en hund för länge, hunden tar det som ett hot och börjar morra för att öka avståndet.

Genom att hålla huvudet på olika sätt kan en hund tala om ifall den är utmanande, rädd, självsäker, osäker eller avväpnande neutral. Även huvudets vinkel har en hel del att säga. En självsäker lite hotfull hund böjer ner hakan mot bröstet. Då syns hela ansiktet, öronen och raggen på nacken tydligast. Om hunden däremot fäller fram nacken och lyfter upp hakan visar hunden underkastelse eller rädsla.

Öronen är en av hundens mest tydliga språkmöjligheter, genom att rikta öronen framåt kan hunden uttrycka självsäkerhet, hot eller intresse. Stryker hunden öronen bakåt visar den osäkerhet, underkastelse eller rädsla eller också visar hunden att den är fredligt sinnad och vill undvika bråk.

Munnen och läpparna är också viktiga bitar i kroppsspråket, man kan avgöra om en hund är säker eller osäker i en situation bara genom att se på munnen. En arg hund drar upp överläppen och visar tänderna med korta mungipor. Men drar den tillbaka mungiporna och visar alla tänderna är den rädd och osäker.

För att imponera och hota, försöker hundar att se så stora ut som möjligt. De "blåser" upp sig och sträcker på benen. De reser ragg - är dom självsäkra är raggen på den främre delen av ryggen och nacken - och de höjer på svansen. För att visa underkastelse gör de tvärtom, de sänker kroppen och lägger ner raggen. Är de osäkra eller mycket rädda reser de raggen utmed hela ryggen, tros att de ser små ut. I hopkrupen ställning gömmer de svansen är de rädda åker svansen in under magen.

För hundar är svansen ett viktigt organ att "prata" med. På svansen kan man avläsa många detaljer i hundens sinnestämning. Här nedan ser du hur mycket svansen kan uttrycka

Kroppshållningen hos hunden är mycket talande såväl som rörelserna. Lediga rörelser ser vi hos en obekymrad hund. Stela rörelser hos en avvaktande hund. En dominant självsäker hund har oftast kroppstyngden på frampartiet, medan en undergiven hund drar sig aningen bakåt och får då tyngdpunkten på bakpartiet.